22 November 2017

"Som du ser ut får du skylla dig själv" kunde man tidigare kasta i ansiktet på en kvinna, som utsatts för övergrepp. När det gäller mobbning kan det fortfarande låta på liknande sätt.

Det kunde också påstås, att kriminalisering av kvinnofridskränkning bara skulle vara till nackdel för den våldsutsatta kvinnan själv. Fortfarande är man i regeringen ovillig att kriminalisera kränkande särbehandling och social utstötning.

Men frågorna om mobbning kommer inte att kunna lösas så länge man bara betraktar dem som olycksfall eller misshälligheter i miljön. Man måste anlägga ett annat perspektiv och tänka i nya banor.

I OMM insisterar vi därför på att mobbning ska betraktas som ett våldsbrott per se mot den enskilda personen och hanteras därefter oavsett vilken miljö det begås i. Att lappa och laga i hittillsvarande ordning tror vi inte på. Jag skriver här om mobbning både i skolan och i arbetslivet. Mekanismerna är ju desamma.

I dagens synsätt fokuserar man alltför mycket på den miljö, i vilken mobbningen äger rum och definierar problemen utifrån denna miljö i stället för att se till den enskilde, som drabbas och identifiera de, likaså enskilda, personer som anstiftar och deltar i mobbningen. Mobbning i skolan uppfattas sålunda som ett skolproblem, vuxenmobbning ses som ett brott mot arbetsmiljön och hänskjuts helt naivt till arbetsmarknadens parter och diskriminering anses som ett brott mot allmän ordning (!).

Naturligtvis finns det miljöer som kan främja kriminalitet, men det betyder inte, när det gäller brott i brottsbalkens mening, att man lägger hela skulden på miljön och avstår från att utkräva personligt ansvar av de skyldiga.

Så gör man däremot när det handlar om mobbning. Våldsverkare i alla tider har funnit, att mörka skogar är en lämplig miljö att begå brott i. Men mord i skogen bedöms fördenskull inte som ett naturvårdsproblem och inte som en fråga, som det ankommer på markägare eller skogvaktare att hantera. Men ungefär så tror man, att mobbningsfrågor kan lösas.

Man föreställer sig, att frågor om kränkande särbehandling, social utstötning och diskriminering kan lösas inom samma system i vilket dessa handlingar utförs. Då förstår man inte de starka bindningar av beroende, lojalitet och jäv, som i sådana fall genomtränger hela systemet. Den mobbade kan inte sällan uppfattas och utmålas som en fridsstörare i lika mån av både kamrater, lärare, rektor, resp. facklig företrädare, arbetsgivare, personalchef, företagshälsovård och andra tänkbara instanser, som då sammansvärjer sig  för att avlägsna den misshagliga personen ifråga.

Med tanke på de allvarliga följderna av mobbning med avseende på den utsattes hälsa och sociala situation är mobbning helt klart ett brott mot individens liv och hälsa eller frihet och frid. Mobbning hör därför hemma under brottsbalkens tredje eller fjärde kapitel.

Att lägga skulden på den mobbade är inte bara utmärkande för skolmobbning. Det är också regel i arbetslivet, där den mobbade ofta hängs ut som en udda typ med störande beteende och fel kompetens. "Blame the victim är ju en klassisk princip i olika former av kamp mellan människor.

Vad man måste lära sig att se, är att mobbning är medveten och målmedveten aggression, som syftar till att undanröja en medmänniska från den sociala gemenskapen. Liksom vid andra former av aggressivt beteende går det att identifiera både förövare och brottsoffer. Det finns alltså ingen anledning, att behandla mobbning annorlunda än våldsbrott för övrigt. Och naturligtvis ska sådana saker hanteras av utomstående instans med tillräcklig kompetens, självständighet och auktoritet.

Som präst i skolan och ledamot i Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun har jag många års erfarenhet av antimobbningsarbete eller brist därpå i skolan. Den uppfattning jag kommit fram till är den, att dessa problem löses bäst, snabbast och mest professionellt, när de överlåts till ungdomspolisen. Då tar polisen kommandot i klassrummet, gör en brottsutredning enligt konstens alla regler, förhör de inblandade, lyssnar på vittnen  osv utan ovidkommande hänsyn. Föräldrar och skolpersonal inkallas också och har i denna metod sin plats på åhörarbänken. Detta fungerar utmärkt på de platser, där det förekommer.

På liknande sätt och i vanlig domstol bör även vuxenmobbning hanteras. I ett moderns rättssamhälle är det ju egentligen självklart, att våldsbrott ska hanteras av rättsväsendet, dvs polis, åklagare och domare. Inte av de inblandades intresseorganisationer e.dyl. Sådant hör hemma i ålderdomliga

klansamhällen. Men för att det rättsliga förfarandet ska bli det allmänna måste mobbning kriminaliseras och förbjudas i brottsbalken. Så sker också i flera olika länder idag.

Sverige måste följa efter.

Mats Jonsson